Har under sommaren läst triologin 50 nyanser av.....  Och jag måste säga att jag inte alls förstår hysterin kring dessa böcker.

De blev ganska snart tjatiga och upprepande. Och väldigt förutsägabara.

Anledningen till detta ramaskri ligger ju att den är ganska eggande och ekivokt skrivet.  Men borde man inte se bakom det, det är ju egentligen en ganska tragisk historia om en kille som inte haft det så lätt och fått en störd syn på sexualitet.

Säger inte att man är störd för att man håller på med Bd/Sm, alla är vi olika. :)

 

Det jag retar mig lite på är att allt kretsar kring själva sexet i boken, och jag vet många medelåldersdamer som blivit mer än generade och lite småtända. Är det jag menar med att man måste kunna se lite bakom, vad handlar det om egentligen.

 

Själv hade jag nog tyckt att det kunde blivit max 2 böcker, för den sista var bara en lång upprepning.

Men som tur är (för författarna) så är vi alla olika.  Och även om jag inte gillade den så har jag ju en åsikt, och det vinner de ju på med.  Så det mesta med böcker måste vara bra.